det finns en känsla i min kropp som jag inte kan beskriva. en känsla som uppkommer när jag är väldigt irriterad. jag måste bli väldigt irriterad om känslan ska komma. det liksom pirrar i hela min kropp och jag kan inte kontrolera det. mitt huvud blir konstigt och det kittlar i hela kroppen. jag är ypperligt tacksam för att jag sällan får just den känslan. men idag dök den upp som ett brev på posten.

vi har en radio på jobbet, på denna extremt fina radion får vi endast in ett fåtal kanaler. i början när vi fick radion spelades the voice hela dagarna i ända, men till slut tröttnade både jag och Ida på samma låtar om och om igen (ja, värre än rix, mycket värre). så jag fick det stora uppdraget att hitta en ny kanal, lättare sagt än gjort.. efter en minut tröttnade jag av bruset och stängde av radion. men fy fan vad tråkigt det är att jobba i butik utan musik. så jag bad Ida att försöka, samma sak där, efter en minut gav hon upp och det blev återligen tyst. TRÅKIGT!
jag gav det yttligare ett försök och nu fann jag P4. jag klarade en dag med P4... fyfan vad tråkig dag det blev. sen herromdagen fann jag en arabisk-kanal. Och det roligaste är att på just den kanalen var det PERFEKT sändning!! haha jisses. funkar inte tänkte jag och vred ännu mer, nuuuusååå P3 in my heart. så nu har vi lyssnat p3 i snart en vecka. utan musikhjälpen hade mina dagar i team sportia outlet vart evigt långa. MEN så idag... så börjar det brusa. FAN.. fittakukdinsatanrövjävel. när man står vid radion = perfekt ljud, inget brus. två steg ifrån radion (kassan) = Bruuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuus.
Ååååå låt mig döda. och så helt plötsligt uppkom den irriterande känslan och det kunde skett ett mord i solna centrum idag.
kalla mig töntig men så är det.
sjukt tråkigt inlägg. förlåt